Tomhetens hus

Inatt kunde jag inte sova. Jag gick upp för att läsa en stund, men när jag satt där sköljde tomheten över mig. Tengel sov alltid ute i vardagsrummet i soffan. När huset är tyst och alla andra familjemedlemmar sover bli tomheten så påtaglig att den känns som ett tryckande vakuum. Jag blir helt plötsligt mörkrädd och måste tända alla lampor. Jag får tokiga tankar att det spökar, att jag är förföljd av ett spöke eller att nån ska bryta sig in. Tengels närvaro har gjort mig till en människa med ro i själen, utan honom är jag tydligen ytterst paranoid och feg. Kommer husets tomhet att fyllas, kommer huset kännas tryggt igen och kommer jag att kunna hitta min egen sinnesro utan honom!?