Kaksmulor

Barnledig, karln är nere i källaren och spelar x box och jag slappar i soffan. Me-time. Mitt enda problem just nu är att kaksmulorna trillar ner i urringningen och kliar!

Mobbare

I början av någon gruppaktivitet, skola, jobb eller dylikt håller man alltid lite avvaktande profil för att känna in gruppen. När jag läste pedagogiskt ledarskap påvisades det att det finns olika steg i en grupps dynamik. Den här första avvaktande fasen är ganska kort varefter det nästan alltid blir någon eller några sorters konflikter innan gruppen stabiliseras och blir antigen produktiv eller dysfunktionell. När jag just nu befinner mig i den första fasen känner jag att JAG nog är den som kommer att starta den första stora konflikten....det är en person i denna grupp som bara inte kan låta bli att håna människor, prata illa om dem och diverse andra översittarfasoner. Jag klarar av att hålla låg profil när han tramsar om SD, invandringspolitiken, hånar feminismen etc. Men jag kan bara inte stå ut med mobbarfasonerna!!!! Igår slank det ur mig- " Hörrru du du! Här pratar vi inte illa om andra eller dömer folk!" Detta är nog tyvärr bara början, anar att jag inom kort kommer att ha gjort mig en obehaglig ovän!

Blommor + pojkar?

Jag köpte en Pippihäst och docka till E på Åhlens i Västerås idag. När jag bad att få de inslagna frågar kassörskan" Vad är det för kön?" Det spelar ingen roll säger jag, pappret har ingen betydelse. Kassörskan är ihärdig och upprepar sin fråga med en något irriterad ton. Även jag upprepar mig och säger att det spelar ingen roll vilket papper som används. Kassörskan vänder sig, ser på mig med avsmak och säger " Men det är ju blommor eller fotbollar, så jag vill veta vilket kön det ska vara till!" Jag blev så ställd att det enda jag kom på att säga var att det skulle vara till en pojke som faktiskt tycker om blommor. När jag sedan kom hem såg jag att kassörskan inte kunnat motstå frestelsen att könsmärka paketen och hade klistrat dit en stor fotboll på ena paketet.

Denna lilla händelse kan tyckas vara harmlös, men det är den INTE! Vi formar våra barn efter två mallar flickor- rosa, blommor, glitter, smink, Barbie och köksredskap. Pojkar - Action, sport, vapen och byggleksaker. Vad tror folk att de lär sig av det??????

Visste ni att det finns ett barnprogram med tillhörande skit som kan köpas till flickor som heter Top model??? Vill föräldrar att deras små flickor ska stå framför spegel, bedöma dugligheten i sitt utseende och lära sig ett behov av andras bekräftelse för att känna att de duger? Eller att deras pojkar ska formas till vapenälskande machomän som för alltid kommer att behöva bekräfta sin egen okränkbara manlighet?

Finland

Nu är vi hemma igen och jag har haft ett tag på mig att sortera alla upplevelser. Jag kan sammanfatta resan med ett ord - magiskt!

  Genom att besöka all platser jag minns från barndomen blev jag förflyttad i tiden, utan tonåringens ångest och rastlöshet kunde jag se allt med en positiv blick. Jag älskade verkligen isoleringen ute i stugan! Vi tappade helt uppfattningen av tid, inget tv- tittande, inget facebook och inga måsten. E var också lyrisk, vi åkte båt, fiskade, plockade bär och åkte fyrhjuling. Min far och E fick tid att umgås på riktigt för första gången och de fann varandra direkt, E har en ny idol. Ytterligare en bonus var att min stockholmare till make gillade det också, han älskade lugnet, fisket, alla motordrivna leksaker och bastun också faktiskt!

Längtar till vi kan åka dit igen.

Bortskämd unge?

En insikt slog mig precis! Alla dessa "bortskämda" ungar man talar om, som får allt de pekar på och inte uppskattar något. Jag vet hur deras föräldrar hamnat i den rävsaxen, jag tror faktiskt inte (som jag trodde förr) att det handlar om att de vill ge alla leksaker i världen som någon sorts offergåvor till denna lilla gudom de skapat! Det handlar nog i många fall om att föräldrar (även jag tydligen) köper mer och mer leksaker i förhoppningen att DEN HÄR, just DEN HÄR kommer att roa min unge en längre stund, så att jag får en paus!!

Renvarning

Chattade med min far idag om resan till urskogen.
Jag: Ja det var det jag tänkte fråga dig. Antigen kan vi åka över Uleåborg eller ta E 63 över Kuopio. vilken är bäst?
Pappa: Kuopio är bättre väg ,men efter Kajaani får ni akta för renar ,ta det lugnt sista 25milen.

Vi blev även varnade av mor att tanka fullt innan vi har 30 mil kvar, eftersom det inte finns så mycket bebyggelse efter det...... 
  
 Längtar!

 

Lekparker, bad och båtar

Idag bokade vi båtbiljetter för överfarten till Finland. Det går en våg av nostalgi genom mig av tanken på att göra min barndoms resa. Vi spenderade varje sommar i vår stuga utanför Kuusamo i Finland. Det är över 3 mil till närmsta by, isolerad rå vildmark och vansinnigt mycket mygg. Jag ser fram emot att se det med vuxna ögon, men är lite rädd att jag ska skingra barndomens rosa skugga. Helt ångestfritt är det dock inte, de senare åren jag spenderade där kändes som ett vildmarksfängelse utan flyktmöjligheter. En påverkande del i min ångest inför platsen dog för några år sedan vilket gör att jag känner mig fri och vill återupptäcka den genom lilla E. Jag längtar efter att återse mina släktingar och presentera dem för Emrik.
  Det lilla E:t har för övrigt fått med sig sin mor på både lekparksmaraton och premiärbad idag

.

Kottar och tv-spel

Idag har lilla E introducerats i tv-spelvärlden. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Jättekul att han tyckte det var roligt. Det visade sig att han hade en medfödd talang o spelade som att han aldrig gjort annat, men tv-spel liksom!? När jag ser engagerade spelnördar spela kan jag riktigt se hjärncellerna dö och personens intelligens förtvina. E ska läsa böcker, utbilda sig, bli läkare eller veterinär, driva ett djurhem i Afrika eller bli ordförande för WWF. Han ska INTE spela bort hjärnceller på Dreamhack!! Hoppas att det bara är en övergående entusiasm!
  Nej då jag överför inte alls mina egna drömmar på mitt barn, han är fri att utvecklas som han vill!

Vidare med inte lika oroande händelser, E fick mata en igelkott idag.

På tal om renovering

Mina pojkar sätter foder.

Just helvete

Det är ju faktiskt inte alls skitsamma om regnet öser ner! Vårt tak läcker ju, fan! Ska bli "intressant" att se offerten på hur mycket det kommer att kosta att fixa. Vi har ju renoverat huset nonstop i 6 år och började känna oss färdiga, när takhelvetet började läcka. Att laga ett tak är verkligen höjden av trist renovering. Det kommer ju antagligen kosta en förmögenhet, men inte ge oss någon mer yta och se likadant ut som innan.
 

Regnet öser ner

Regnet öser ner, men vad gör väl det? Jag vaknade leende av den älskade lilla E's röst som följdes av en bamsekram. Vid en titt utomhus vinkade en förbifarande bonde glatt.
    Ett nytt boktips har införskaffats hos: bokblomma.com . Tack för den!

Om bloggen

Namnet på bloggen betyder mycket för mig. Ursprungligen kommer det från titlarna till tre böcker jag läst och älskat, det har dock utvecklats till att orden får stå för den jag är:
   Född fri - Jag anser att jag är född som en fri människa med rätt att utvecklas till vem jag vill utan att behöva formas efter stereotypa normer.
Leva fri - Jag måste aktivt leva efter mitt frihetsideal, inte följa med strömmen för att det är bekvämt, värna om jämställdhet och tala högt om orättvisor. Leva fullt ut, möta mina rädslor och göra det jag vill när jag känner för det.
För alltid fri - När jag dör vill jag inte ångra något jag INTE gjort eller att jag inte upplevt vad jag velat.

Ett litet steg för Rebecca - Ett stort steg för mänskligheten!

Idag har jag beslutat mig för att starta en blogg. Jag känner att det är en förlust för världen att inte få ta del av mina tankar, de är så smarta, lärorika, alltid med rätt moralkodex och såklart väldigt underhållande - Därför gagnas hela mänskligheten av att jag ger mig ut i den offentliga bloggvärlden!
 (En liten del av mitt beslut handlar också om att vädra mina åsikter någon annanstans än i mina nära och käras öron, innan de helt har ledsnat på att lyssna på mig och tvår sina händer om den här förvirrade människan)